Ingen mänsklig rättighet att lyckas som företagare - inte ens med konst och kultur

Ingen mänsklig rättighet att lyckas som företagare - inte ens med konst och kultur - Hej kompis Diet tips och allmän information, I artikeln du läste denna gång med titeln Ingen mänsklig rättighet att lyckas som företagare - inte ens med konst och kultur, Vi har förberett väl för den här artikeln du läser och hämta informationen däri. förhoppningsvis fylla inlägg Artikel Diet tips, Artikel hälsosam mat, Artikel nyheter, Artikel recept, Artikel underhållning, vi skriver kan förstå. Tja, glad läsning.

titel : Ingen mänsklig rättighet att lyckas som företagare - inte ens med konst och kultur
länk : Ingen mänsklig rättighet att lyckas som företagare - inte ens med konst och kultur

Läs också


Ingen mänsklig rättighet att lyckas som företagare - inte ens med konst och kultur

Att försörja sig som ensamföretagare är inte en mänsklig rättighet. Det som ska avgöra om du kan överleva på ditt företagande är om du levererar en produkt eller tjänst som någon vill betala tillräckligt för, inte det faktum att du älskar det du gör. Det gäller även inom kultur eller konst, där man förstås hittar en mycket stor andel ensamföretagare.

Många drömmer om det egna företaget och den förmodade "friheten" det innebär att jobba 60+ timmar i veckan för att få det hela att gå runt (själv jobbar jag ca 80 timmar i veckan - egentligen gör jag inget annat än att jobbar, förutom sociala åtaganden). En del lyckas och kan faktiskt försörja sig den vägen, andra kan dra in en deltid och lever i övrigt på sin sängpartner eller är samhällsbärare inom yrken som exempelvis hemtjänst för att deltid kunna ägna sig åt sin hobby. Ett intresse man brinner för.

Men nej, det är inte en mänsklig rättighet att kunna ens försörja sig deltid på sin hobby. Det gäller också inom konst och kultur, men dessa sektorer ser sig ofta som det viktigaste som finns och ska som sådana få dia skattepengar så de kan leva på konsten.

Fast nej, inte heller inom kultur och konst ska det finnas några rättigheter att kunna leva på hobbyn. Dessa näringar ska inte särbehandlas och anses vara finare än den som driver en städfirma (ja, jag är emot både ROT- och RUT-avdrag, men nyttjar förstås ROT så länge staten behåller den subventionen av en bransch) eller jobbar  inom hemtjänsten.

För att lyckas som ensamföretagare krävs talang, en produkt någon vill betala för och 60-80 timmars arbetstid i veckan. Kanske mer än så. Fördelen om man jobbar med sin hobby, t ex konst, är att man kan lägga även det andra ser som fritid på detta.

Jag känner många inom både kultur (främst litteratur) och konst. En mindre del kan försörja sig helt på detta, men de flesta tar andra jobb av och till för att få ekonomin att gå runt. Eller är hemma deltid med barnen och har en sängpartner med inkomster. Alla sliter förstås hårt.

Men dessvärre är det faktiskt inte en rättighet att lyckas vare sig som ensamföretagare eller egenföretagare. Fast man kan alltid drömma om genombrottet. Kan rekommendera det nya för- och efterordet (2015) i John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in, som illustrerar det hela mer än väl. Många år av ekonomiska problem och hårt slit tills genombrottet kom. För alla kommer inte genombrottet komma, men man ska då inte kräva att staten ska finansiera det hela. 

En möjlig strategi är att inte lägga alla ägg i samma korg, utan ha flera olika verksamhetsinriktningar som kan balansera ut varandra, tills det utkristalliseras vad som fungerar och vad som inte fungerar. Detta gjorde för övrigt John Ajvide Lindqvist, med både ståuppkarriär, manus- och monologskrivande, vid sidan om skrivandet av de första bokmanusen. Plus förstås jobb som fritidsledare...

Själv drog jag mig fram på sparkapital, samt att sälja ved och julgranar, tills bloggen och böcker genererade tillräckligt med intäkter för att initialt kunna plocka ut motsvarande ett vårdbiträdes lön. Idag kan jag återigen ta ut tjänstemannalönen jag hade haft om jag inte sagt upp mig 2006. Men det tog nio år innan jag var tillbaka dit. Att nå vårdbiträdeinkomsten tog sju år.

Ska man då satsa och försöka förvandla en hobby till ett yrke? Mitt svar på det är, ja, om du kan se att du kan klara dig åtminstone 5 - 8 år (en konjunkturcykel brukar vara ca 8 år) utan några inkomster att tala om, och du har en bärkraftig idé, samt orkar jobba åttio timmar i veckan - varsågod. Men kom inte och kräv att staten ska hjälpa dig om det inte fungerar - däremot kan det finnas etableringsstöd att söka om man initialt är arbetslös. Men de stöden förutsätter att du har en hållbar affärsidé, eller åtminstone något som klarar granskningen.

Så håll drömmen vid liv, kämpa vidare, men kom inte och kräv hjälp om det inte fungerar.


således artikel Ingen mänsklig rättighet att lyckas som företagare - inte ens med konst och kultur

det är alla artiklar Ingen mänsklig rättighet att lyckas som företagare - inte ens med konst och kultur Den här gången förhoppningsvis kan ge fördelar till er alla. Okej, du ser i en annan artikel post.

Du nu läser artikeln Ingen mänsklig rättighet att lyckas som företagare - inte ens med konst och kultur adressen https://allmaninf.blogspot.com/2017/11/ingen-mansklig-rattighet-att-lyckas-som.html

Prenumerera på gratis e-postuppdateringar:

0 Response to "Ingen mänsklig rättighet att lyckas som företagare - inte ens med konst och kultur"

Skicka en kommentar