titel : Sveriges akademiska överutbildning missgynnar arbetstagarna
länk : Sveriges akademiska överutbildning missgynnar arbetstagarna
Sveriges akademiska överutbildning missgynnar arbetstagarna
Den svenska arbetsmarknadspolitiska åtgärden att alla ska läsa på högskolan, skuldsätta sig med studielån och sedan upptäcka att det högskoleutbildas långt fler än nödvändigt är ett slöseri med skattepengar och gynnar framför allt arbetsgivarna. Studenter och arbetstagare tjänar inte på att arbetsmarknaden översvämmas av överutbildade. Kanske inte så konstigt att löneläget i Sverige för högutbildade är så dåligt som det är. |
| Ekonomikum vid Uppsala Universitet |
När 90-talskrisen slog mot Sverige behövde arbetslöshetssiffrorna friseras. Detta åtgärdades genom att kräva högskoleutbildning för enkla administrativa jobb och svenska folket skickades in till universitet och högskolor för att CSN-skuldsätta sig. Sedan har det bara fortsatt av bara farten, trots att något egentligt behov av dagens utbildningsvolymer egentligen finns i de flesta yrken.
Igår läste vi alla ett gästinlägg från en nyutexaminerad jurist, som konstaterade att det var tio sökande per tjänst avsedd specifikt för nyutexaminerade jurister. Trots påstådd högkonjunktur är det alltså svårt att få jobb.
Överutbudet av högutbildad arbetskraft är förstås ett utmärkt sätt för arbetsgivarna att via statligt finansierad utbildning få låga löner subventionerade. Ju fler överutbildade, desto sämre löner.
Man kan hårddraget dela in svensk arbetsmarknad för högutbildade i tre kategorier.
1. Hög efterfrågan, för få utbildade.
Detta gäller egentligen bara läkare. Detta då läkarutbildningarna inte släpps fria likt alla andra utbildningar. Det beror på att man behöver ha samverkan med sjukhus och arbetande läkare. Som kollektivt medvetande är dessa inte intresserade av att det blir för många nya läkare, då deras löner - de högsta i Sverige - därmed skulle drabbas. Därtill är läkarutbildningen relativt elitistisk och krävande, vilket gör att endast högpresterare, alternativt särbegåvade, klarar av utbildningen. Då man håller nere antalet utbildningsplatser gör det att platserna tillfaller högpresterarna på grund av antagningsbetygskraven, varav en mindre andel också är särbegåvade. Nu utsätts läkaryrken för allt mer konkurrens över gränserna, men likväl håller man fast vid att hålla en reglerad låg utbildningsvolym i Sverige.
Det andra fallet är konjunkturberoende och handlar om det som slarvigt benämns "civilingenjörer", men egentligen är bredare än så. Kort sagt personer utbildade inom utvecklingsdrivande och jobbskapande teknologi och naturvetenskap, inklusive IT. Där den verkliga utvecklingen och innovationsförmågan hittas. Här finns stora mängder utbildningsplatser, men fortfarande till viss del för få i vissa sektorer. Utbildningarna är inte nödvändigtvis mindre krävande än läkare, men skillnaden är att det går att t ex programmera hemma på fritiden, medan det är svårare att vara hobbykirurg, rent av inte lagligt.
2. Hög efterfrågan, för många utbildade
Här hittas yrken inom välfärden - vård (ej läkare se 1. ovan), skola och omsorg, samt inom det offentliga som exempelvis poliser. Efterfrågan på lärare är exempelvis skyhög och det har aldrig funnits så många lärare som idag. Alla vill undervisa, men ingen vill jobba som lärare.
Här har det offentliga ett egenintresse i att det utbildas så många som möjligt, eftersom det offentliga erbjuder så usla anställningsvillkor och arbetsmiljö att personalen inte stannar. Istället för att erbjuda bra löner (även om sjuksköterskor och lärare får allt bättre löner numera) och goda arbetsförhållanden så gör den stora volymen utbildade att man kan behandla personalen uselt.
Man kunde tycka att det vore billigare och framför allt effektivare att behålla personalen istället för att hålla nere lönerna, med tanke på vad det kostar att utbilda ny personal, och sedan piska in dem i deras anställning.
3. Låg efterfrågan, för många utbildade.
Punkt tre är målbilden för staten och arbetsgivarna. Lönerna kan pressas maximalt, då CSN-skuldsatta hittas tretton på dussinet.
Den fjärde varianten att det både skulle vara låg efterfrågan och få utbildade hittar man i princip inte. Ge gärna något motexempel.
I slutändan ägnar sig staten åt enorm kapitalförstöring genom fri etableringsrätt för utbildningar utan efterfrågan. Folk kastar bort två till fem år av sin livsinkomst för att skuldsatta gå ut i ett arbetsliv som inte efterfrågar dem.
Vi får se hur länge det här kan hålla på. Ett införande av en studieavgift per termin är en lågt hängande frukt när Sveriges ekonomi drabbas av allvarlig kris. Det skulle göra att man skulle tänka sig för rätt ordentligt innan man väljer utbildning.
Kanske har någon räknat på detta ekonomiskt och överutbildningen är lönsam - den håller nere lönerna och ökar svensk konkurrenskraft via en sorts intern lönedevalvering, samt minskar kostnaderna för staten att anställa pappersvändare. Sparar staten årligen mer pengar på lägre löner än vad utbildningarna kostar?
Privata arbetsgivare står oavsett som vinnare - det kollektiva (iofs även arbetsgivarna via skatten på företagande) finansierar lägre löner åt dem.
Så utbilda dig gärna till något med låg efterfrågan, så du håller nere löneläget i Sverige. Tack för att du stärker svensk konkurrenskraft via låga löner!
således artikel Sveriges akademiska överutbildning missgynnar arbetstagarna
det är alla artiklar Sveriges akademiska överutbildning missgynnar arbetstagarna Den här gången förhoppningsvis kan ge fördelar till er alla. Okej, du ser i en annan artikel post.
Du nu läser artikeln Sveriges akademiska överutbildning missgynnar arbetstagarna adressen https://allmaninf.blogspot.com/2018/01/sveriges-akademiska-overutbildning.html
0 Response to "Sveriges akademiska överutbildning missgynnar arbetstagarna"
Skicka en kommentar